varit ute och promenixat en runda. mycket prat om allt och ingenting. det är skönt och ha det så ibland. just nu känner jag mig bara tom. är det söndagsångesten som kom från ingenstans, eller är det en annan form av ångest. för att allt är så konstlat, krystat och kontrollerande? jag vet inte, jag vet ingenting. jag vet knappt vad jag heter i vissa stunder. tisdagkväll får jag nog åka ner till skåne och tillbringa kvällen och onsdagen. jag har tappat kontrollen. jag erkänner, jag har gjort det. allt är snurrigt och tankarna flödar i mitt huvud. jag drömmer fruktansvärda drömmar, jag är rädd och hjälplös. kan inte någon bara ta mig härifrån, radera saker som inte borde ha funnits och ge mig en ny kula och börja på? tror ni att gud kan hjälpa mig - isf ska jag gå i kyrkan varje söndag. jag lovar.