Idag är det en tung dag. Jag vet inte varför och jag kan inte sätta fingret på det. Kanske är det regnet, kanske är det mörkret, kanske är det bara så det är. Jag vet inte alls var det är, men just nu vill jag bara låsa in mig och inte gå ut förrän solen tittar fram igen. Jag har såna här dagar ibland, de kommer och de går. Men idag är det lite jobbigare än det varit på länge. Det är bara ett samtal bort och ett annat land. Men det blir ju sämre när ingen svarar i den andra.
Jag vet inte vad jag snackar om och hur jag tänker alla gånger, men detta gynnar absolut inga parter så det är väl lika bra och försöka se möjligheterna i stället för missnöje.
Jag vet vad jag vill. Jag försöker bara komma på en väg och ta mig dit. Sakta men säkert så går allting framåt mot nya mål och som sagt nya möjligheter.

Sommaren har varit alldeles alldeles underbar men den är slut nu och hösten knackar på dörren.